Brev till samtliga regionråd, oppositionsråd, regionstyrelsens ordförande och regiondirektör samt Migrationsverket.

Igår fick vi information om att ytterligare ett asylboende inom kort öppnas i Fårösund. Med anledning av detta skickar vi detta brev, för att belysa den oro vi känner och för att uppmärksamma de resurser som behövs för att Fårösund ska ha någon möjlighet att möta kommande behov.

Nu står vi inför en utmaning som vi, på frivillig volontärbasis, inte klarar av.

Isabel Enström är det enda regionråd, som oss veterligen, tagit initiativ till ett möte med oss, för att lyssna på vad vi gör, men också uppmärksamma de svårigheter vi möter. Stort tack för det intresset Isabel!

Därför inte bara önskar vi, utan kräver, att ni tar er tid att läsa det här brevet, och att ni nu mobiliserar er och tar ett större ansvar. Vi behöver stöd, kreativa lösningar, öppen dialog, krav från regionen till Migrationsverket, och framförallt resurser.

Resurser som måste finnas i Fårösund från dag ETT:

¤ Att vårdcentralen öppnar upp under oöverskådlig tid, med läkare, bvc och mvc.

¤ Att kollektivtrafiken utökas och att BUSSKORTEN levereras.

¤ Att en stationär polisstation finns i Fårösund

¤ Att ytterligare en skola startar upp, eller att barnen bussas. I dagsläget har snart 75 asylsökande barn börjat skolan, och enligt skolans personal är taket nått om man ska lyckas på ett bra sätt med integration och introduktion i den svenska skolan, och samhället.

¤ Att badhus, idrottshall och andra offentliga lokaler ges resurser för att öka bemanning.

¤ Att biblioteket får ett utökat utbud av böcker och datorer. Bibliotek är över hela landet sett som ett viktigt nav i integrationsprocessen.

¤ Att samhället får bättre belysning, av trafikskäl, men också ur trygghetssynpunkt.

¤Att Fritidsgårdens personal ökar markant.

¤ Att återkommande möten sker med region, samhälle, migrationsverk och andra myndigheter för att hela tiden ligga steget före, istället för fem steg efter.

¤ Att regionen kräver, av hänsyn till Ö-läget, att maten som serveras på asylboenden lagas på plats.

Dessa krav, är en förutsättning, som också påverkar andra instanser på ön positivt, exempelvis vårdcentralen i Slite som redan är hårt belastad, liksom lasarett, polisen mfl.

För att belysa vår oro vill jag delge er följande:

I det avtal regionen skrev med migrationsverket angående mottagande av asylsökande, kom man fram till att 250 asylsökande per år, var vad regionen kunde ta emot på ett bra och värdigt sätt. Det avtalet revs upp av Migrationsverket och idag har vi på ön ca 800 asylsökande, varav många boenden på landsbygden.

När Fårösund pekades ut som lämplig ort att emot asylsökande skickades en skrivelse från flera föreningar på norr, till Migrationsverket, att 60 asylsökande var vad Fårösund samhälle klarade av att ta emot, aktivera och välkomna.

Vi var många på norr som reagerade på detta, som i det läget insåg att vi inte kunde påverka antalet och som ansåg att vi hade kapacitet att välkomna fler, och det har vi gjort, i dagsläget har vi ca 200 asylsökande i Fårösund med Haima. Ett asylboende i privat regi, samt ett asylboende som drivs av en koncern.

För att kunna möta och välkomna dessa människor på ett bra sätt startades nätverket Tillsammans på norr, ett nätverk där alla enskilda, organisationer och föreningar som efter egen förmåga vill göra asylmottagandet i Fårösund så bra som möjligt är välkomna. Nätverket har idag en facebook grupp med ca 420 medlemmar, ca 35 mer aktiva volontärer och ca 50 volontärer som är delaktiga i vissa evangemang.

Vad gör nätverket:

Vi har haft tre stora cafèer där vi välkomnat alla, på det sista Cafèt var vi ca 300 st. Vi hade cafèet i Kustateljen, som är den största tillgängliga lokalen, det kändes väldigt fullt, och väldigt roligt.

Vi har i samarbete med Folkuniversitetet bedrivit 20 timmar svenska undervisning på ett boende, en undervisning som nu fortsätter varje vecka. För att bedriva 20 timmars undervisning har det självklart krävts över 100 timmar i förberedelse, planering osv.

Vi har tillsammans med kyrkan barnaktiviteter, indelat i grupper för att klara alla barn, en dag i veckan.

Alla barn, ca 75 stycken har fått välkomstkasse med leksaker, kritor mm, alla barn fick en julklapp som nätverket samlade in från de i samhället som ville bidra.

Ett startkit med underkläder har delats ut till det första boendet som startades, och samma planeras för boende två. Bekostat med frivilliga bidrag.

Ytterligare barn och vuxen aktivitet 1 gång varannan vecka.

Kyrkan planerar ett kulturprojekt för 48 personer med start om några veckor. Kyrkan har också stickcafè

Vi har vid fyra tillfällen bakat med de boende

Vi har i samarbete med FGOIK och GIC fotboll, badminton och simträning minst en gång per vecka.

Vi har startat upp ett syrum på ett boende, och hjälpt en skräddare på ett annat boende att få en symaskin, och material att sy med.

Vi har åkt pulka med barnen, utrustat ett boende med lekrum

Vi har startat gitarrkurs för ett boende

Vi har hela tiden sett till att tillgodose behovet av kläder och skor, i samarbete med Röda korset men också enskilt.

Vi planerar ytterligare kurser och aktiviteter hela tiden.

Vi har tagit fram ett mycket bra dokument om samhället, regler och lagar som översatts till alla olika språk, och som kommer att delas ut på våra aktiviteter eftersom Migrationsverket inte vill att ogranskade dokument lämnas ut på deras boenden, och inte heller vill granska dokumentet, precis som polisen meddelar att de inte har tid att komma ut för längre och tydligare introduktion i trafikvett och trafikregler.

Att vi alltid övar svenska med de asylsökande, vid barnaktiviteter och annat finns alltid läromedel, och möjlighet till att träna svenska med i bilden.

Att vi ofta ordnar egna tolkar, som ställer upp gratis för att de vill stötta och hjälpa till.

Detta har vi gjort på frivillig basis, med frivilla bidrag.

Varje dag sker frivilliga insatser för att underlätta för våra nya samhällsmedborgare, och även för samhället i stort.

Svårigheter vi möter dagligen:

De asylboende har ännu inte fått några busskort. Migrationsverket har via mail till en av de ansvariga på ett boende, varnat för krångliga försäkringsregler när man som volontär ställer upp och skjutsar. Pga det akuta läget så har flera av oss ändå gjort det.

Om man ordnar en aktivitet för 10-15 personer, så är det 180 som inte kan vara med.

Se till att alla blir sedda: Lyssna på deras berättelser, stötta en familj vars familjemedlem försvann vid båtarna, och ännu inte återfunnits, stötta familjer som lever utspridda, registrerade i olika länder och utan ID handlingar. Möta vittnesmål, rädsla, ensamhet, oro, traumatiska upplevelser i hemlandet och under flykten.

Framförallt se och prata med de som inte självmant tar kontakt, stötta dem som inte har så lätt att närma sig oss och vår kultur, se till att de känner sig rättvist bemötta.

Språkliga missförstånd. Vi har fem språk på varje boende…

Hela tiden försöka att berätta om allt från trafikregler och reflexer till att berätta om vår kultur, vårt samhälle, vad man kan förvänta sig, hur samhällsstrukturen ser ut, ex att här är politiker inte farliga, att polisen vill hjälpa till, att könen är jämställda, osv osv.

Att de asylsökande jämför sitt boende med andra boenden, förklara varför det kan vara, och är annorlunda.

Förklara varför det tar tid innan barnen kan börja skolan, förklara varför de inte får laga sin egen mat, förklara att det är brist på fotbollsskor från strl 40 och uppåt, förklara varför allt tar sådan tid, osv osv i all oändlighet.

Och varför gör vi detta? Framförallt för att ingen annan gör det. Framförallt för att vi vill att alla ska känna sig välkomna. Framförallt för att vi vill att det ska bli bra. Framförallt för att vi är medmänniskor. Framförallt för att vi inte vet vad framtiden leder till, kanske vi plötsligt själva är på flykt, utslängda i ingenstans, i ett nytt land, utan att förstå språket…Skulle vi inte önska oss ett vänligt bemötande då?

Nu står vi inför en utmaning som vi inte klarar av, och vi ser framtiden med stor oro. Dels att det fantastiska arbete som vi byggt upp ska haverera, dels att samhället i stort ska splittras, dels en oro över vad Migrationsverk, och region i dagsläget varit beredda/ haft kapacitet att ställa upp med.

Nu, om inte förr, behöver vi 100 % uppbackning av samtliga. Vi behöver ett möte för att diskutera och föra fram våra åsikter och vår oro. Redan nu ses på sociala medier en stor aktivitet och oro inför det här. Dessa människor måste få komma till tals, de måste få svar på sina frågor, och de måste få bekräftelse på att alla instanser, tar ett gemensamt ansvar.

Fårösund 2015-01-27

Hälsningar

Lisa Blochman och Kerstin Blomberg, genom nätverket Tillsammans på norr